MUNKEDAL

– Fördelen med en sådan satsning är att vi slår vakt om det rörliga friluftslivet och värnar om ­naturen i området, säger Lars-Olof Ramnelid, biolog på länsstyrelsen.

Det är staten som har ge­tt länsstyrelsen i uppdrag att omvandla Örekilsälvens dalgång till ett natur­reservat. Det är miljöbalken som anger vilka skäl som finns för att göra detta.

Det handlar bland annat om att bevara biologisk mångfald, värna, skydda och återställa värdefulla naturmiljöer och slå vakt om det rörliga friluftslivet.

– Vi har hittills haft kontakt med ett antal markägare längs älven. Det som prioriterats är kontakter med privata markägare. Det har handlat om att betala ut så kallad intrångsersättning. När området blir ett naturreservat är det inte längre tillåtet att avverka skog.

Den största markägaren i området är Munkedals skog.

– Vi har inte nått någon upp­görelse med dem ännu. Men de är positivt inställda till våra planer.

Även kommunen äger en del mark i området.

Det är en sträcka längs Örekils­älven på nio kilometer som kommer att ingå i det planerade naturreservatet.

– Det finns en hel del sammanhängande lövskog i dalgångarna som är viktiga att bevara. Det handlar om en av de vackraste dalgångarna i hela länet.

Vid sidan av arbetet med att skapa ett naturreservat ska det ­genomföras en biotoprestaurering i Örekilsälven. Det kan bli så att Munkedals kommun kommer att bli huvudman för ett sådant arbete. Frågan ska upp till diskussion på nästa möte i kommunstyrelsen.

Det förslag som tagits fram innebär att kommunen föreslås bli huvudman för projektet under förutsättning att det betalas ut ­ersättning för kommunens kost­nader. Projektet beräknas kosta ­ cirka sju miljoner och ta drygt fyra år att genomföra.

Flera miljömässiga vinster väntas, exempelvis att bevarar lax, ål, havsnejonöga, och havsöring.

Onsdagen den 16 september 2020 kan gå till historien som dagen då Lysekils kommunfullmäktige bestämmer sig för att ta regeringens ambition att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland på allvar och skrida till handling. Det kan bli dagen då Lysekil och Sverige valde väg i klimatkrisen. Den 16 september har Lysekils kommunfullmäktige nämligen den unika möjligheten att vid sitt möte avstyra planerna på en fossil utbyggnad vid Preemraffs anläggning i Lysekil. Kommunfullmäktige har enligt svensk lag vetorätt i frågan. Om Lysekils kommunfullmäktige säger nej till den sökta fossila investeringen blir den inte av.

I debatten förekommer påståenden om att de ökade utsläppen från Preem­raff skulle balanseras av minskade utsläpp på andra håll eftersom det finns ett gemensamt tak för Europas industrier. Detta är fel. Om anläggningen byggs ut kommer den att få utsläppsrätter från en separat pott, New Entrants Reserve, som ligger utanför taket. Därmed ökar EU:s utsläpp i motsvarande grad.

Det är vidare svårt att förstå hur det stöd Lysekils socialdemokrater visar för Preems fossila utbyggnad hänger ihop med partiets tydligt uttalade ambition om att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. Var, när och hur ska det ske om det inte ens en kommun där Socialdemokraterna är med och styr är beredd att avstå från ökat beroende av fossil produktion?

Kommunfullmäktige i Lysekil måste säga nej till Preems ansökan om utbyggnad eftersom den förutsätter ett fortsatt fossilberoende och verksamheten orsakar ökade koldioxidutsläpp. Vi ska inte tillåta fler nyinvesteringar i fossil infrastruktur varken i kommunen eller i Sverige. Det är inte en samhällsutveckling vi kan erbjuda våra barn och barnbarn. Det är inte vägen mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.

Jag gör ett undantag när det gäller vår syn på politik i föreningen  av adm Tom

Äntligen en socialdemokratisk förening som vågar ta strid för våran framtida miljö och dessutom visar på en väg ur vårt beroende ur den fossila parentesen och börjar med att säga nej till Premraffs utbyggnadsplaner.

 REFORMISTERNA tycker

Av TILDA LUNDGREN REFORMISTERNAS GREEN NEW DEAL-GRUPP

PATRIK LUNDQUIST REFORMISTERNAS GREEN NEW DEAL-GRUPP

FRIDA GABRE REFORMISTERNAS GREEN NEW DEAL-GRUPP

Socialdemokratin behöver visa att den tar vetenskapens budskap på allvar och driver på för en grön omställning i enlighet med Parisavtalets mål. Därför måste regeringen säga nej till Preems ansökan. Det skriver Reformisterna.

Regeringen förväntas under kommande veckor besluta om Preem ska få bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Ansökan ger bolaget möjlighet att förnya och utöka sin produktion av fossila bränslen. Satsningen skulle troligen skapa 250 arbetstillfällen. Samtidigt hoppas Preem att i framtiden kunna tillverka förnybara bränslen.

Problemet är att ansökan gäller fossila satsningar i närtid – satsningar som för lång tid binder Lysekil och Sverige vid fossil tillverkning. En ärlig kalkyl av vad detta innebär leder ofrånkomligen till slutsatsen att investeringarna äventyrar Sveriges klimatmål och går på tvärs med Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5–2 grader.

DET FINNS DE som hävdar att ett utbyggt raffinaderi inte är ett problem eftersom det ingår i EU:s utsläppshandel. Resonemanget haltar betänkligt. EU:s utsläppshandelssystem är idag för klent för att klara Parisavtalets mål. Priset på utsläpp är för lågt och de tillåtna utsläppen är för stora. För raffinaderier ingår dessutom enbart utsläppen från själva tillverkningen av fossila bränslen. De mångfalt större utsläppen vid förbränningen av exempelvis fartygsbränslen – som ska tillverkas i Lysekil – ingår inte alls.

MAN KAN HOPPAS att EU:s klimatpolitik skärps betydligt. Men det gör det knappast lägligare att bejaka en utbyggnad i Lysekil. Varför ska Sveriges regering säga ja till omfattande investeringar som både äventyrar klimatmålen och riskerar att förvandlas till strandade tillgångar när de klimatpolitiska tumskruvarna ofrånkomligen skruvas åt under kommande decennium? Det gagnar vare sig Lysekil, Sverige eller klimatet. Reformisterna uppmanar därför regeringen att säga nej till Preems ansökan.

Ett ja underminerar Sveriges klimatlagstiftning och trovärdighet som ledande klimatnation.

Ett ja försvårar de klimatpolitiska mål som beslutats av Sveriges riksdag och går på tvärs mot Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5–2 grader.

Ett ja riskerar att binda Lysekil och Sverige vid en fossil infrastruktur som inom tio år kan bli värdelös.

SOCIALDEMOKRATIN behöver visa att den tar vetenskapens budskap på allvar och driver på för en grön omställning i enlighet med Parisavtalets mål – även när det uppstår potentiella målkonflikter. Men det kräver också en genomtänkt strategi för att göra omställningen till ett samhällsprojekt som gagnar det stora flertalet. Samhällen som Lysekil kan inte lämnas vind för våg. Det innebär bland annat att:

• Regeringen bör driva på för omfattande gröna investeringar, bland annat genom offentlig upphandling och upprättande av en statlig investeringsbank.

• Regeringen bör satsa på ett storskaligt, grönt energieffektiviseringsprogram av miljonprogram och industrilokaler, såsom den danska socialdemokratiska regeringen föreslagit. Realistiska kalkyler pekar på att en sådan satsning kan skapa 40 000 årliga arbetstillfällen.

• Regeringen bör inte tillåta fossila investeringar och endast ge tillåtelse till nya raffinaderier som tillverkar fossilfria bränslen med lågt klimatavtryck.

• Regeringen bör erbjuda en jobbgaranti till samhällen och sektorer som påverkas starkt av en grön omställning, såsom Lysekil och raffinaderisektorn. I detta ingår omskolning för att tillvarata dagens kunskap i nya branscher som bioraffinaderier och produktion av vätgas och elektrobränslen.

• Regeringen bör ta fram en vätgasstrategi i samklang med EU:s satsning. Bland annat bör möjlighet till framtida produktion av vätgas och elektrobränslen i Lysekil undersökas, kopplade till havsbaserad vindkraft och det västsvenska gasnätet.

REFORMISTERNA kommer under hösten presentera ett heltäckande förslag om en svensk Green New Deal, en grön ny giv som tar Parisavtalets mål på allvar och samtidigt strävar efter ett bättre Sverige efter coronakrisen, med kraftfulla satsningar på nya jobb, minskade klyftor och stärkt välfärd i hela landet. Sverige behöver en grön ny giv – inte miljardsatsningar på fossila bränslen.

Ett område som i ett halvsekel har fått ta emot så oerhört stora mängder kemiskt nedfall, från raffinaderiet och tidigare från Englands orenade utsläpp från koleldningen, att naturen sviktar. Troligen ytterst nära en kollaps.

Att detta hörn av nordvästra Västergötland med Bohuslän och Dalsland sedan många år är hårt drabbat av skogsdöd, magra och sjuka älgar, försurade sjöar och fiskdöd har i stort sett gått under radarn i riksmedia.

Surt regn ned till ph 3,5 har uppmätts och trots stora kalkprojekt har känsliga fiskarter minskat kraftigt eller är helt borta. Röd­listade blommor försvinner i tysthet utan rubriker. Även bin, humlor och värde­fulla pollinerande insekter minskar för varje år.

Jag minns redan då vi som barn fiskade på insjöisarna att det vid töväder blev en svart hinna av sot när det blev vattensamlingar på isen.

Ja, hela området har i decennier belastats med gifter både långväga och från Scanraff-Preem i Lysekil, den stora kemiindustrin och Europas största oljekraftverk i Stenungsund och Preems raffinaderi ­Göteborg. Till detta den hårt trafikerade E6-an.

Spåren efter ett av Europas största raffinaderier är ytterst avskräckande. Den som odlar och har markkontakt märker hur bördigheten sjunker, jorden blir stummare när de livsnödvändiga mikroorganismerna, mycelium och mykorrhiza, som inte tål det kemiska nedfallet, slås ut.

Även om den förhärskande vinden kommer från väster har raffinaderiet under många år naturligtvis också kraftigt förorenat både Brofjorden och Västerhavet. Inte minst med allt orenat spillvatten från den enorma anläggningen som har Sveriges näst största hamn i Brofjorden.

Då myndigheterna väl känner till det redan hårda miljötrycket på stora delar av Västsverige borde en ansvarig länsstyrelse satt ner foten och sagt, att nu räcker det. Det är tyvärr mer regel än undantag att länsstyrelserna behandlar jättarna med hartassen men tar fram klorna när det gäller småföretagen. Västra Götalandsregionens miljönämnd saknar kurage, tiger och samtycker.

”Sen 90-talet har vi i Västra Götaland gemensamt lyckats minska koldioxidutsläppen med 15 procent. Ett arbete med att införa mer energieffektiva bostäder och utbyggnad av fjärrvärme har bidragit till denna minskning. Men om Preem går vidare med utbyggnaden av oljeraffinaderiet i Lysekil så kommer nivåerna av koldioxidutsläpp att öka mycket kraftigt.”

”Samtliga minskningar som gjorts sen 1990 kommer att ätas upp, och det är klart att det är oroande om vi går mot en sådan utveckling”, säger Monique Wannding.

När vår generation, genom girighet, aningslöshet och fullkomligt ohållbar förbrukning har förorenat, luft, insjöar, haven och stora arealer jord- och skogsmark är det dags att lyssna på den ungdom som nu protesterar.

De är förtvivlade när de får klart för sig vilket sorgligt miljöarv som väntar dem. De kan inte få någon framtidstro om vi fortsätter rofferiet. Nu gäller det att rädda det som räddas kan.

Nu väger kortsiktig politik och argument, som att utbyggnaden ger 150 arbetsplatser lätt, eller det listiga argumentet, att en liknande fabrik skulle släppa ut mer om den lades utomlands. Men man glömmer då bort att här sker utbyggnaden i ett område som står nära den vippunkt alla fruktar.

Därför ber jag i min förtvivlan, och maktlöshet, som jag tror många andra också känner över makt­havares brist på känsla för naturen, en bön för Bohuslän och moder Jord.

Med förhoppning om att förnuftet ska segra och att vi alla ska kunna hoppas på en bättre och renare värld för våra barn och barnbarn.